Idag är det dags för den mest legendariska spin-klassen att ha sin reunion, dock inte under dom omständigheterna som någon planerat direkt, det är så att våran gamla klasskompis och vän Henrik har dött, och idag är det dags för begravning.
Tycker det är klurigt det här med begravningar, har hunnit med några ändå, tyvärr, för man kan ju inte säga att det är någonting som man direkt ser fram emot att uppleva.
Det kluriga är, enligt mig, hur man ska agera när man möter familjen till personen som har gått bort..?
Ska man brista ut i gråt, ska man bara beklaga sorgen, eller ska man bara nicka lite lätt för att liksom "markera" att man bryr sig?
Jag brukar köra på att jag verkligen beklagar sorgen, det känns lite som ett mellanting till dom andra alternativen.
Ser ändå lite fram emot att träffa klassisarna, även om alla inte kan komma, vissa befinner sig i andra länder och har därför svårt att delta, men det är ju som en rimlig ursäkt, right?
För övrigt så händer det som inget speciellt i mitt liv, vi har blivit med konsol i läggan igen, ett ps3 denna gången, det bringar många lyckliga stunder och lyckas faktiskt ibland locka ut mina skygga sambos ur deras krypin! Helt otroligt.
I veckan bör det dock börja hända lite saker, Jullzor tar studenten och jag har fått tillåtelse till att komma och titta när dom "springer ut". Så ska tillverka den bästa studentskylten ever seen by the human eye åt henne, annars är det mest bara jobb, har fått mer jobbtimmar nu på senaste, sjukt skönt faktiskt, nu känns det som att man verkligen kommer in i det och bara kör på, istället för att bäva sig somfan inför att det var så jobbigt att gå till jobbet när man bara jobbade på helger osv, det blir som mer rutin-ish nu!

Nåväl, ska väcka mina snarkande sambos nu så vi inte missar / kommer sent till begravningen, vore ju lite pinsamt att springa in där när prällen talar eller någonting liknande..

Over and Out / Elke