om att vara förkyld

Vaknar upp på morgonen med en stickande kännsla i halsen, ingen jäkla biggie direkt tänker man och hoppar in i duschen.. Efter duschen så kommer den första hostattacken, som en jävla pungspark, fast mot halsen.. Fuck.
Pallrar mig iväg till jobbet, där jag spenderar tiden bakom butiken, på lagret, även där kommer det hostattacker, med kortare och kortare mellanrum, det är nu ett faktum, är förkyld. Pressar mig fejkleénde genom dagen trots att hostningarna börjar göra mer och mer ont nu, och tar mig tillslut hem. Det är nu det barkar ur totalt, blir knästående efter en hostattack som varar i någon minut, inget vidare tecken direkt.. Hoppar in i mitt place-of-zen, vilket är duschen och sitter där jag vet inte hur länge, hoppas på att på något mirakulöst sätt duschen ska ha samma helande effekt som den har mot fylla och bakfylla... Men icke!
Lägger mig i sängen och försöker pusta ut en stund, tills det känns som att hela kroppen kokar, bestämmer mig för ytterligare en dusch.
När jag ställer mig upp så pulserar det i varenda muskel i hela kroppen och blicken blir suddig, tar några tafatta steg frammåt, får en ny hostattack som sänker mig helt, provar att krypa sista vägen till duschen, fyra stödpelare är ju bättre än två, right? En till hostattack sänker mig totalt, jag skiter i duschen och drar ner två handdukar (och diverse andra saker ifrån den garderobshyllan) och lägger mig i hallen, som en klubbad fucking säl.
Vaknar upp efter någon timme av en hostattack till, nu har det nästan börjat krampa i ryggen och magen för att alla muskler spänns så pass mycket när jag hostar..
Kravlar mig till sängen, här ligger jag nu, taggar inför att ha frukostmöte med Samsung imorgon..
 
Syftet med det här inlägget var att förmedla någonting som säkert många av er redan vet..
Det spelar ingen roll hur stark du är, hur rik du är, hur tuff du är, om du är chef eller arbetslös, om du spöar folk på helgerna eller sitter inne..
NÄR MAN SOM KILLE BLIR RIKTIGT FÖRKYLD SÅ ÄR MAN INTE MÄKTIGARE ÄN EN TVÅÅRING.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0